Det första tre åren så var det p¨grund av en pojke och nu beror det på mitt jobb.
För exakt ett år sedan frågade de om jag ville vikariera i tre månader och jag sa självklart ja.
Men riktigt så blev de inte för nu, ett år senare är jag fortfarande kvar på skolan fast på en annan tjänst och en sån sak gör mig riktigt lycklig. Att jag i ett års tid har orkat gå upp ur sängen och åkt och jobbat även fast de känns tungt.
Alla som kände mig under gymnasietiden skulle ramla av stolen och slå i huvudet om det visst vilka okristna tider jag fick gå upp.
Eller så handlar det hela om att växa upp, eller vad säger ni?
Ja helt klart att växa upp och blicka mer framåt, jag hatade ju skolan, hatade att gå upp ur en varm säng för att ta mig dit och kriga mig igenom en dag utav trista ointressanta lektioner och alla dessa måsten! Men jobb handlar ju om andra saker som gör en mer motiverad, typ pengar! haha! :D Har inte missat en enda arbetsdag pågrund av något annat än att man varit riktigt döende sjuk! :)
SvaraRadera